Svensk studie finner munlesioner hos 79 procent av de undersökta nikotinpåseanvändarna

En svensk klinisk studie fann oral slemhinneförändringar hos 79 procent av undersökta användare av nikotinpåsar, vilket ger bevis för att tobaksfria påsar kan orsaka lokala vävnadsförändringar där de sitter mot tandköttet.

Den studie som rapporterades på måndagen av 2Firsts visar inte att 79 procent av alla svenska påsanvändare har förändringar. Deltagarna kom från utvalda tandkliniker med relativt höga nivåer av daglig snusanvändning. Den tvärsnittdesign kunde inte heller bevisa att produkterna orsakade varje observerad förändring.

De flesta undersökta påsanvändare hade förändringar vid placeringsstället

Den artikeln publicerades den 1 juli i Oral Diseases. Forskare från Stockholms läns offentliga tandvård och Karolinska institutet undersökte 272 personer i åldern 18 till 30. Gruppen inkluderade 126 användare av nikotinpåsar, 63 snusanvändare och 83 icke-användare.

Tandläkarna fann förändringar vid det vanliga placeringsstället i 79 procent av användarna av nikotinpåsar och 89 procent av snusanvändarna. Inga motsvarande förändringar rapporterades bland icke-användare.

Orala symptom rapporterades av 44 procent av användarna av nikotinpåsar och 35 procent av snusanvändarna. Brännande känsla var det vanligaste klagomålet. Två påsanvändare hade sår, medan ingen observerades i snusgruppen.

Tandköttsretraktion uppträdde vid det vanliga placeringsstället hos 44 procent av påsanvändare och 52 procent av snusanvändare. Forskarna fann inga motsvarande ställen bland icke-användare. Återgått tandköttsvävnad växer vanligtvis inte tillbaka, men denna studie kunde inte fastställa när retraktionen började eller vad som orsakade varje fall.

Forskarna fann ingen ökad prevalens av karies eller parodontal sjukdom bland nikotinpåsanvändare med upp till sex års användning. Det resultatet är viktigt. Lokal irritation är inte samma resultat som utbredd tandförfall, tandköttssjukdom, precancer eller cancer.

Nikotinpåsar och tobaksnus gav olika vävnadsreaktioner

Huvudnumret döljer en viktig åtskillnad. Båda kategorierna var kopplade till förändringar, men vävnaden reagerade inte alltid på samma sätt.

Hyperkeratos—en förtjockning av det yttre vävnadslagret—var vanligare bland snusanvändare. Det förekom hos 79 procent av den gruppen och 65 procent av användarna av nikotinpåsar.

Erytem, eller rodnad, förekom hos 44 procent av påsanvändare och 32 procent av snusanvändare. Ödem påträffades hos 15 procent respektive 6 procent. Författarna beskrev nikotinpåsgruppen som visande en bredare variation av reaktioner.

Dessa resultat passar tidigare kliniska observationer utan att avgöra mekanismen. År 2024 beskrev Karolinska-forskaren Karin Garming Legert utbredd rodnad, sår och blåsor hos vissa användare av nikotinpåsar. Hon betonade också att forskarna ännu inte visste hur vanliga dessa reaktioner var.

En liten 2024 fallserie i Diagnostic Pathology undersökte biopsier från fem långtidspåsanvändare. Alla fem hade vita förändringar vid placeringsstället. Mikroskopisk undersökning fann förtjockad vävnad, svullnad och kronisk inflammatorisk infiltration.

Fem fall kan inte fastställa prevalens. De visar att åtminstone vissa synliga förändringar vid påsplatsen involverar mätbara cellulära förändringar snarare än kosmetisk vittring ens.

Smak och påsanvändardesign förblir olösta variabler

De svenska deltagarna rapporterade användning av 40 smakvarianter. Forskarna såg en trend mot mer allvarliga reaktioner bland användarna av fem vanligt rapporterade mintprodukter, men sambandet var inte statistiskt signifikant. Studien kan därför inte visa att mintsmak orsakade förändringarna. Inte heller hittade den något signifikant samband mellan förändringar och angiven nikotininnehåll, fuktighet, omslagmaterial eller påsstorlek. Dessa variabler kontrollerades inte oberoende.

Tidigare studier pekar i olika riktningar, vilket tyder på att individuella formuleringar kan ge unika resultat. En 2022 prospektiv studie följde 60 snusanvändare som bytte ut en specifik nikotinpåse utan tobak mot sin vanliga snus. De flesta befintliga snusförändringar förbättrades under den sex veckor långa studien.

En separat 2025 pilotstudie av Stingfree Strong Blue Mint följde 23 svenska tandläkare under fem veckor. Posen använde ett impermeabelt barriär på sidan mot tandköttet. Rapport om prevalens och svårighetsgrad av förändringar minskade, men studien var liten, observationsbaserad och testade en kommersiell produkt.

Dessa resultat upphäver inte de nya fynden. De stöder artikelns mest nyttiga implikation: "nikotinpåse" är en produktkategori, inte en enhetlig standardiserad exponering. Produktspecifik testning kommer att behövas för att identifiera om smakämnen, pH, fukt, nikotinförsörjning eller påskonstruktion driver vissa reaktioner.

Studien jämför inte nikotinpåsar med rökning

Studien mätte oralt vävnad och tandfynd. Den jämförde inte nikotinpåsar med cigaretter, utvärderade rökningsrelaterad sjukdom, eller fastställde en övergripande riskrankning mellan påsar och tobaksnus.

Den gränsen är väsentlig i en diskussion om tobakens skadereducering. En lokal oral förändring kan vara kliniskt viktig utan att göra en icke-förbränningsprodukt lika farlig som att inandas cigarettrök. Studien ger inget bevis för den slutsatsen.

Den undersökte inte heller oral cancer eller precancerösa sjukdomar. Deltagarna var unga, hade använt påsar i högst sex år och undersöktes en gång. Forskarna kunde inte avgöra om förändringar skulle bestå, förvärras eller försvinna efter att användarna slutade eller bytte produkter.

Den ansvarsfulla läsningen är varken "ofarlig" eller "lika farlig som rökning." Studien visar vanliga lokala vävnadsförändringar i en utvald grupp och identifierar obesvarade frågor om produktdesign. Längre prospektiva studier måste nu avgöra vilka förändringar som är tillfälliga, vilka som är permanenta, och vilka formuleringar som är mest sannolika att orsaka dem.